sandrakrook

Jag har haft två dagar av obotlig omotivation till allting. Jag vet inte vad det beror på, om det kanske är att jag precis har insett hur kort tid det är kvar tills jag åker hem... Det är som att gå på ett löpband på maxad lutning, man går och kämpar men inte fasen kommer man någonstans. Igår tänkte jag att jag måste nått botten av omotivation för det var verkligen så att jag satt på min stol i mitt rum och stirrade in i datorn, helt tom i huvudet. Jag kunde inte känna någon känsla över huvud taget. Så här är det. Det går upp och det går ner. Idag vaknade jag och tänkte att jag måste rycka upp mig. Jag klädde mig och sminkade mig tills jag kände mig fin och så gick jag till biblioteket och med happy thoughts. Jag satte mig vid datorn och började lyssna på Bob Marley. Skön kille det där. Nu känns det lite bättre =) Sedan i lördags har jag tagit en promenad innan frukost och gått till gymmet på kvällen. Tänk om man alltid kunde vara så aktiv, jag mår ju så bra av det, sen är det väldigt skönt att svetta bort skiten i tankarna.

"Don't worry about a thing 'cause every little thing is gonna be alright"