Nu är det skorpan och jag
Hejhej!
Nu har jag precis kommit hem från min näst sista helgtripp - whitewater rafting. Det har varit en väldigt bra helg där alla de där små faktorerna som spelar in har varit väldigt bra så som bra ledare, bra väder, skön grupp, roliga uppgifter o god mat. Annars var det inte så mycket som stack ut så direkt. Den här gången fick vi guida båtarna själva vilket innebär att vara roder bak i båten och styra och ropa "FORWARD", "STOP" eller "BACKPADDLE". Det var kul. Jag var kung. Som vanligt.
Jag fick med mig en liten kompis hem från raftingen som jag upptäckte innan jag skulle gå och lägga mig. Jag kallar han Skorpan. Det är en go kille det där.
Hoppas bara inte det finns fler av hans vänner i mitt rum bara .... MENmen. Antingen vaknar man nästa dag igen, eller så vaknar man inte. Helt enkelt, h e h e ...
Den kommande helgen är det rockclimbing två dagar som gäller. Det ska bli jätte skönt att vara ledig därefter samtidigt som jag kommer att sakna våra utflyktshelger. De har trots allt varit väldigt väldigt bra.
Annars händer det inte så mycket här. Livet rullar på. Det börjar bli lite kyligare nu men jag måste säga att jag saknar den svenska hösten med alla färger och stickade cardigans. Här går det liksom från sommar till vinter på en gång.
Min rumskompis Stine har börjat dejta en kille så numera bor jag rätt så mycket ensam i mitt lilla rum. Det är jag och mina skorpiskompisar. Men det är på gott o ont. Skönt att bara ha sig själv att tänka på med undantag från mattias som kommer och gör visiter i tankarna rätt ofta. Av den anledningen är det skönt att ha någon i rummet också.
Hoppas ni alla har det så bra där hemma i höst sverige
Jag saknar er - ni vet vilka ni är
peace and out
Nu har jag precis kommit hem från min näst sista helgtripp - whitewater rafting. Det har varit en väldigt bra helg där alla de där små faktorerna som spelar in har varit väldigt bra så som bra ledare, bra väder, skön grupp, roliga uppgifter o god mat. Annars var det inte så mycket som stack ut så direkt. Den här gången fick vi guida båtarna själva vilket innebär att vara roder bak i båten och styra och ropa "FORWARD", "STOP" eller "BACKPADDLE". Det var kul. Jag var kung. Som vanligt.
Jag fick med mig en liten kompis hem från raftingen som jag upptäckte innan jag skulle gå och lägga mig. Jag kallar han Skorpan. Det är en go kille det där.
Hoppas bara inte det finns fler av hans vänner i mitt rum bara .... MENmen. Antingen vaknar man nästa dag igen, eller så vaknar man inte. Helt enkelt, h e h e ...
Den kommande helgen är det rockclimbing två dagar som gäller. Det ska bli jätte skönt att vara ledig därefter samtidigt som jag kommer att sakna våra utflyktshelger. De har trots allt varit väldigt väldigt bra.
Annars händer det inte så mycket här. Livet rullar på. Det börjar bli lite kyligare nu men jag måste säga att jag saknar den svenska hösten med alla färger och stickade cardigans. Här går det liksom från sommar till vinter på en gång.
Min rumskompis Stine har börjat dejta en kille så numera bor jag rätt så mycket ensam i mitt lilla rum. Det är jag och mina skorpiskompisar. Men det är på gott o ont. Skönt att bara ha sig själv att tänka på med undantag från mattias som kommer och gör visiter i tankarna rätt ofta. Av den anledningen är det skönt att ha någon i rummet också.
Hoppas ni alla har det så bra där hemma i höst sverige
Jag saknar er - ni vet vilka ni är
peace and out
Canyoneering. Long story
Hej!
Jag har dragit ut på att uppdatera bloggen för jag har så mycket att berätta från helgen... Jag tänkte att jag skulle vänta tills jag har fått bilderna, för dom talar för sig själva men det verkar som att det kommer att dröja ett tag, så jag ska göra mitt bästa och försöka att inte bli så långdragen. För er som inte orkar läsa den biten så kan ni hoppa till sista paragrafen.
Canyoneering då ja. Jo, det vi gjorde i helgen är bland det roligaste jag har varit med om. Skulle någon be mig definiera äventyr så är detta precis hur min bild av äventyr ser ut. Precis som hotellfesten I Reno förra terminen så går det liksom inte beskriva riktigt hur det var på ett rättvist sätt, för man måste vara där, se och uppleva det själv.
Det tog ungefär 2,5 timma för oss att ta oss med bil härifrån till vår startpunkt. Vi hikade en bit för att komma dit vi skulle campa vilket var ett supermysigt ställe i "Canyonen" precis intill det forsande vattnet i klyftan mellan två höga berg. Vi sov utan tält den här gången och även om jag var SUPER less från backpackingen förra helgen så var den övernattningen förfärlig jämfört med den här. Nu var det varmt, mjukt och helt underbart att bara ligga där och titta upp i hålet mellan bergen för att se stjärnorna långt där uppe, med ljudet av forsen alldeles intill. Magical.
Det vi sen gjorde och det hela utflykten gick ut på fick vi känna på lite grann första dagen, men allra mest dag 2, på lördagen. Vi började friklättra upp, upp utan säkerhetslinor vilket var rätt läskigt för hade man ramlat så hade det varit bye bye. Det visade sig skulle vara det mildaste vi skulle göra. Vi fick göra repelling vilket innebär att du firar dig själv ner för en klippsvägg på egen hand med ett rep fasthakat i selen som vi bar hela vägen. Det var väldigt roligt även om just det momentet inte är ett sånt stort riskmoment. Vi har hoppat från klippor vilket är något helt nytt för mig. Jag har alltid varit för mesig för att göra sånna grejer, men de här klipporna var alltså 10 - 15 meter höga och vi var tvugna att hoppa för att komma vidare och tillbaka. Så fort det förvandlas till ett måste i mitt huvud så är det liksom inga meserier som gäller längre utan jag offrar mig själv åt ödet och kastar mig ut. Huuuur kul som helst och huuuur kallt som helst i vattnet. Jag överträffade mig själv flera gånger plus att jag var en av de mer vågade i gruppen, så tummen upp för det.
Den värsta klippan vi fick hoppa ifrån var kanske 10 meter. Problemet var bara landningen för hoppade man för långt så skulle man slå i en bergsvägg. Hoppade man för kort, för mycket åt vänster eller för mycket åt något annat håll skulle man slå i stenar som låg alldeles under ytan. Ytan vi kunde och var tvugna att träffa om vi ville fortsätta med livet i behåll var alltså väldigt liten.
Vi fick fira oss själva ner för ett litet vattenfall ner i en kolsvart grotta. Synen var inte till mycket hjälp där så det var att bita ihop för det kalla vattnet och känna sig ut därifrån. Det var scatchy så att säga...
Under dag 3 fick vi friklättra uppför ett vattenfall vilket var lättare sagt än gjort eftersom du har vattnet som hela tiden forsar mot dig och försöker trycka dig ifrån väggen. Vi var det första gruppen som klarade det allihop, så poäng till oss för det. Det allra sista vi fick göra som är värt att nämna var att klämma oss igenom ett litet, litet hål mellan två stenblock. För mig gick det rätt smidigt men för de lite större var det rätt kämpigt.
Helgen har resulterat i lite fler blåmärken och skrapsår men det var det värt. Det som var så fantastiskt med hela den här utflykten var att naturen var så oberörd. Vår ledare som hade upptäckt alla klippor, grottor och galna vägar man egentligen inte kan ta som han har tagit ändå, på egen hand, sa att det var helt oberörd natur. Vilket jag förstår för det är ingen normal människa som hade gett sig in på den rutten runt canyonen som vi tog. Tack o lov för att det ändå finns sånna som han.
Bara en sån grej att vi fick göra sånna riskmoment som vi faktiskt gjorde är helt fantastiskt tycker jag. Det hade inte krävts mycket för att hela resan skulle sluta i katastrof, men det gjorde den inte och istället har jag fått uppleva något som jag alltid kommer ha med mig. Jag har definitivt fått testa mina gränser och pressat mig själv till det yttersta och det är ju precis det jag kom hit för!
Jag ska få upp lite bilder så fort jag får tag på dom. Kan vara kul för er att se.
På tal om ingenting så hände det mig en annan sak idag. Det är andra gången det händer under tiden jag är här och under min livstid faktiskt. Jag höll på att svimma. Hörseln försvann och långsamt synen.... en mycket märklig känsla men rätt spännande för jag har aldrig riktigt upplevt det innan. Det ironiska i det hela var att vi höll precis på att fylla i ett hälso formulär. Ha. Så kan det va. Jag har hinkat i mig vatten hela dagen sen dess och sprungit från och till på toaletten hela tiden.
Nu ska jag ut o springa. Ser fram emot att vara ledig i helgen!
kramar
Jag har dragit ut på att uppdatera bloggen för jag har så mycket att berätta från helgen... Jag tänkte att jag skulle vänta tills jag har fått bilderna, för dom talar för sig själva men det verkar som att det kommer att dröja ett tag, så jag ska göra mitt bästa och försöka att inte bli så långdragen. För er som inte orkar läsa den biten så kan ni hoppa till sista paragrafen.
Canyoneering då ja. Jo, det vi gjorde i helgen är bland det roligaste jag har varit med om. Skulle någon be mig definiera äventyr så är detta precis hur min bild av äventyr ser ut. Precis som hotellfesten I Reno förra terminen så går det liksom inte beskriva riktigt hur det var på ett rättvist sätt, för man måste vara där, se och uppleva det själv.
Det tog ungefär 2,5 timma för oss att ta oss med bil härifrån till vår startpunkt. Vi hikade en bit för att komma dit vi skulle campa vilket var ett supermysigt ställe i "Canyonen" precis intill det forsande vattnet i klyftan mellan två höga berg. Vi sov utan tält den här gången och även om jag var SUPER less från backpackingen förra helgen så var den övernattningen förfärlig jämfört med den här. Nu var det varmt, mjukt och helt underbart att bara ligga där och titta upp i hålet mellan bergen för att se stjärnorna långt där uppe, med ljudet av forsen alldeles intill. Magical.
Det vi sen gjorde och det hela utflykten gick ut på fick vi känna på lite grann första dagen, men allra mest dag 2, på lördagen. Vi började friklättra upp, upp utan säkerhetslinor vilket var rätt läskigt för hade man ramlat så hade det varit bye bye. Det visade sig skulle vara det mildaste vi skulle göra. Vi fick göra repelling vilket innebär att du firar dig själv ner för en klippsvägg på egen hand med ett rep fasthakat i selen som vi bar hela vägen. Det var väldigt roligt även om just det momentet inte är ett sånt stort riskmoment. Vi har hoppat från klippor vilket är något helt nytt för mig. Jag har alltid varit för mesig för att göra sånna grejer, men de här klipporna var alltså 10 - 15 meter höga och vi var tvugna att hoppa för att komma vidare och tillbaka. Så fort det förvandlas till ett måste i mitt huvud så är det liksom inga meserier som gäller längre utan jag offrar mig själv åt ödet och kastar mig ut. Huuuur kul som helst och huuuur kallt som helst i vattnet. Jag överträffade mig själv flera gånger plus att jag var en av de mer vågade i gruppen, så tummen upp för det.
Den värsta klippan vi fick hoppa ifrån var kanske 10 meter. Problemet var bara landningen för hoppade man för långt så skulle man slå i en bergsvägg. Hoppade man för kort, för mycket åt vänster eller för mycket åt något annat håll skulle man slå i stenar som låg alldeles under ytan. Ytan vi kunde och var tvugna att träffa om vi ville fortsätta med livet i behåll var alltså väldigt liten.
Vi fick fira oss själva ner för ett litet vattenfall ner i en kolsvart grotta. Synen var inte till mycket hjälp där så det var att bita ihop för det kalla vattnet och känna sig ut därifrån. Det var scatchy så att säga...
Under dag 3 fick vi friklättra uppför ett vattenfall vilket var lättare sagt än gjort eftersom du har vattnet som hela tiden forsar mot dig och försöker trycka dig ifrån väggen. Vi var det första gruppen som klarade det allihop, så poäng till oss för det. Det allra sista vi fick göra som är värt att nämna var att klämma oss igenom ett litet, litet hål mellan två stenblock. För mig gick det rätt smidigt men för de lite större var det rätt kämpigt.
Helgen har resulterat i lite fler blåmärken och skrapsår men det var det värt. Det som var så fantastiskt med hela den här utflykten var att naturen var så oberörd. Vår ledare som hade upptäckt alla klippor, grottor och galna vägar man egentligen inte kan ta som han har tagit ändå, på egen hand, sa att det var helt oberörd natur. Vilket jag förstår för det är ingen normal människa som hade gett sig in på den rutten runt canyonen som vi tog. Tack o lov för att det ändå finns sånna som han.
Bara en sån grej att vi fick göra sånna riskmoment som vi faktiskt gjorde är helt fantastiskt tycker jag. Det hade inte krävts mycket för att hela resan skulle sluta i katastrof, men det gjorde den inte och istället har jag fått uppleva något som jag alltid kommer ha med mig. Jag har definitivt fått testa mina gränser och pressat mig själv till det yttersta och det är ju precis det jag kom hit för!
Jag ska få upp lite bilder så fort jag får tag på dom. Kan vara kul för er att se.
På tal om ingenting så hände det mig en annan sak idag. Det är andra gången det händer under tiden jag är här och under min livstid faktiskt. Jag höll på att svimma. Hörseln försvann och långsamt synen.... en mycket märklig känsla men rätt spännande för jag har aldrig riktigt upplevt det innan. Det ironiska i det hela var att vi höll precis på att fylla i ett hälso formulär. Ha. Så kan det va. Jag har hinkat i mig vatten hela dagen sen dess och sprungit från och till på toaletten hela tiden.
Nu ska jag ut o springa. Ser fram emot att vara ledig i helgen!
kramar
Mitt första men inte sista masterpiece
tjopp tjopp
Nu är jag hemma igen efter en JOBBIG helg. Men jag ska ändå medge att den har varit kul (för det mesta). Vi har klättrat upp för berg, rullat ner för stup och klättrat upp igen, med en10 ton tung ryggsäck på ryggen (jag lovar, den vägde verkligen 10 ton. Minst) Jag är väldigt glad att jag gjorde det. Lika glad är jag att det är över och att jag slipper göra det igen. Bilder kommer upp inom kort. Den kommande helgen bär det iväg till nästa utflykt: Canioneering. Och vad det är, mina vänner, berättar jag mer om nästa vecka.
Här får ni istället bilder på mitt masterpiece. Den högst bjudande får möjlighet att vinna hem det här oslagbara mästerverket. Jag kallar henne - The PooPoo Loo
Utmärkt att ha smyckena i :
och funkar minst lika bra som fruktskål :
Nu är jag hemma igen efter en JOBBIG helg. Men jag ska ändå medge att den har varit kul (för det mesta). Vi har klättrat upp för berg, rullat ner för stup och klättrat upp igen, med en10 ton tung ryggsäck på ryggen (jag lovar, den vägde verkligen 10 ton. Minst) Jag är väldigt glad att jag gjorde det. Lika glad är jag att det är över och att jag slipper göra det igen. Bilder kommer upp inom kort. Den kommande helgen bär det iväg till nästa utflykt: Canioneering. Och vad det är, mina vänner, berättar jag mer om nästa vecka.
Här får ni istället bilder på mitt masterpiece. Den högst bjudande får möjlighet att vinna hem det här oslagbara mästerverket. Jag kallar henne - The PooPoo Loo
Utmärkt att ha smyckena i :
och funkar minst lika bra som fruktskål :
